Comeback?

Jag sprang som en galning från Fredsgatan till centralen,skulle med pendeln hem. Jag var verkligen tvungen att hinna med just det tåget. Annars skulle resan hem ta ytterligare en och en halvtimme på grund av dom värdelösa bussförbindelserna till Fjärås. Det känns rätt skönt att bo hemma igen, jag kom på när jag bodde i Hammarkullen att hembygden är ganska fin ändå, fridfull, det är ingen kliché, faktiskt.

Men jag missade tåget. Vilket var ganska bra för jag träffade en person jag inte träffat på jättelänge. Jag fick en kram vilket var otroligt överaskande eftersom jag alltid har trott att hon hatar mig. Vi tog en fika på centralen och hon berättade att hon tycker jag borde börja skriva på riktigt. Något som väldigt många har sagt till mig på sistone. "Fagge, du är fan en poet" sa någon lallare, "Jag tycker du skriver otroligt bra asså" sa någon dal-kulla. Men jag har alltid svårt att tro vad dom säger eftersom allt jag skriver är otroligt oseriöst, ogenomarbetat och ofta väldigt opersonligt. Därför känns det som allt dom säger, dom som verkligen är seriösa, väldigt avlägset och nästan lite fånigt i mina öron.

Annars är allt bra med mig. Julen har varit fin. Nyår var grymt. Och jag funderar som mest vad jag ska göra med mitt liv. Det känns som jag står vid ett vägskäl. Precis här, precis nu. Det är nu jag ska bestämma mig för antingen tryggheten och hemmaplan eller det stora äventyret bland stjärnorna och det okända. Vad kommer att hända? Det ända jag vet är att när jag väl har bestämt mig kommer jag att välja rätt, det måste jag göra.

I ett annat liv, skulle det varit vi, fler än två gånger om året. Även utan alkohol i blodet och konfetti i håret. Tack för ett fint nyår Sara!