Så här slutar Allsvenskan 2008

1. Helsingborg
2. Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Hammarby
5. Malmö FF
6. Djurgården
7. Kalmar FF
8. AIK
9. IFK Norrköping
10. Halmstad
11. Gefle
12. Trelleborg
13. GAIS
----------------------------
14. Sundsvall
----------------------------
15. Örebro
16. Ljungskile

Kommentarer på det?

Denni Avdic kommer stå för årets genombrott. Har har ett internationellt steg, god teknik och fin blick. EM?
Hoppas 2008 blir året när någon stänger igen truten på Henrik Rydström, överskattad som spelare och människa. Vad är hypen, när ska Offside-generation inse att han är en tönt?
Årets genombrott 2: Sebastian Rajalakso. Djurgården
Henrik Larsson kröner sin fantastiska karriär med ett SM-Guld, han förtjänar det mer än någon annan.
Jag hoppas att det blir Thordarson. Som stänger igen käften på Rydström. En armbåge rätt i käften på mesen. Då får jag orgasm.
Bamberg kommer överaska många. Tro mig.
Och Obolo vinner skytteligan. 17 mål.

Årets allsvenska blir den bästa på länge!

Rapport från Kanarieöarna

Bästa läsningen just nu måste vara Thomas Magnussons och Viktor Rönneklevs "Rapport från Kanarieöarna" på Parkens vita hjältar. Redan legendariska i Peking-kretsar.

Tempen stiger

Sitter hemma med en förkylning från helvetet och en låg men irriterande feber som vägrar att släppa. Lyssnar på Robert Plant och spelar FM dagarna i ända. Robert Plant, snacka om att vara underskattad som soloartist alltså, han har faktiskt gjort två moderna mästerverk, "Mighty Rearranger" och "Dreamland" är i klass och till och med något bättre än det just nu så otroligt hyllade "Raising Sand".

Jag funderar mycket kring mitt kära Peking just nu. Funderar över uppställningar, eventuella nyförvärv och massa andra möjliga och omöjliga scenarion. Den allsvenska tempen stiger och optimismen är stor runt "Parken". Arenan byggs om för 291,5 miljoner och ska ge klubben ekonomiska muskler inför framtiden. God ekonomi finns redan, 10 miljoner öronmärkta för nyförvärv genom ett nytt "investeringsbolag" som presentarades i förra veckan är ett bevis på detta. Där det inte finns något riskkapital iblandat, finansiärerna kommer inte ta någon utdelning ur bolaget överhuvudtaget under dom första 5 åren. Vad ska man värva då? Jag drömmer om Rami Shaaban men ledningen verkar lägga fokus på en tung forward vilket också kanske kan behövas. Det ryktas just nu mycket om Olof Guterstam men hur jävla mycket imponerade han ifjol?

Annars har man valt att satsa på ungdom och snabbhet när man har förstärkt inför återkomsten. Kevin Ammuneke, Imad Khalili och Armando "Ibra" Ibrakovic är exempel på detta. Gunnar Thor Gunnarson och Felix Magro är andra nyförvärv. Så vilken placering kommer "Snoka" ligga på när Allsvenskan sammanfattas i höst när boklöven åter ligger tjockt längs Södra Promenaden? Jag är just nu försiktigt omptimistisk och säger 8:a. Men mycket kommer att hända innan 30:e mars.

Optimismen är stor runt Parken.

Några korta reflektioner direkt efter P3 Guld

Lars Winnerbäck årets manliga artist? Jag tycker det säger mer om den dåliga konkurensen i kategorin än vad det säger om Winnerbäck. Han är sällsynt tråkig och mossig. Det känns som att har gjort samma låtar om och om igen sedan 1999.

---

Har Robyn gått i samma kläder sedan 2003?

---

Kan inte säga att jag har några invändningar mot några av pristagarna annars. Kanske att Sahara Hotnights skulle haft årets låt.

---

Och ja, jag erkänner, jag är lite smygförälskad i Annika Norlin.

Jag önskar livet var lika enkelt som Per Gessle

Jag borde lugna ner mig. För jag är inte lugn. Långt där ifrån. När jag kommer hem kan jag inte koncentrera mig. Kan inte sova, ligger och tänker på saker som jag inte kan avsluta eller ens törs avsluta. Jag kan inte landa någon gång. Allting svävar, och änglarna dom tittar på mig och skakar på sina huvuden. Det är svårt att avsluta men det är ännu svårare att landa i en upptakt som inte ens är påbörjad. Jag far från gata till gata utan mönster och sans. Jag kommer på dumma idéer som jag önskar inte fanns. Jag vill titta på stjärnorna mitt i natten när det är mulet, fast jag egentligen borde ligga och sova. Jag vill vända på dygnet och göra något ingen annan gör. Jag vill dansa, jag påbörjar tre romaner samtidigt. Avslutar bara en. Jag har slutat knarka Eldkvarn nu, jag försökte titta på och förstå Bergman. Jag kunde inte, försökte inte ens, egentligen. Det är en Gessle-konsert på i bakgrunden, på tv. Jag önskar livet kunde vara lika enkelt som Per Gessle. Jag är varken händig eller speciellt musikalisk. Men framförallt kan jag inte fårstå varför den här texten avslutas med Per Gessle, lite högre ambitioner hade jag nog.

Mitt liv i ett nötskal.

Göteborg

Ibland känns det som om Göteborg bara är min stad, även fast jag aldrig har bott där, på riktigt. Min min min. I alla fall så känns det så. Jag trampar dom där gatorna, som jag gått på så många gånger nu. Och jag känner mig så hemma som man kan vara. Göteborg är fuckin' min stad. Fasaderna känns bekanta. Ljuset känns välkomnande. Som om jag i min ensamhet skulle finna allt jag behövde här. Allt sällskap i asfalt, kullersten, puts, parkträd, människor, djur och sorl. Göteborg ÄR min stad. Och när taxin glider ut från centralen, bort från kärnan, ut på europavägen kan man andas ut, för där borta gömmer sig förorterna som skatter, oslipade diamanter som väntar på mig. Där finns det människor med rika historier, som har varit med om så mycket. Så varför lyssnar vi aldrig på vad dom har att säga? Jag är förälskad i förorten. Jag vill äta upp alla hus för att jag älskar dem så. Jag vill kasta mig ut och bara finnas där. I Göteborg. Min stad. Jag det är verkligen min stad. Men det är din också, din stad.

Comeback?

Jag sprang som en galning från Fredsgatan till centralen,skulle med pendeln hem. Jag var verkligen tvungen att hinna med just det tåget. Annars skulle resan hem ta ytterligare en och en halvtimme på grund av dom värdelösa bussförbindelserna till Fjärås. Det känns rätt skönt att bo hemma igen, jag kom på när jag bodde i Hammarkullen att hembygden är ganska fin ändå, fridfull, det är ingen kliché, faktiskt.

Men jag missade tåget. Vilket var ganska bra för jag träffade en person jag inte träffat på jättelänge. Jag fick en kram vilket var otroligt överaskande eftersom jag alltid har trott att hon hatar mig. Vi tog en fika på centralen och hon berättade att hon tycker jag borde börja skriva på riktigt. Något som väldigt många har sagt till mig på sistone. "Fagge, du är fan en poet" sa någon lallare, "Jag tycker du skriver otroligt bra asså" sa någon dal-kulla. Men jag har alltid svårt att tro vad dom säger eftersom allt jag skriver är otroligt oseriöst, ogenomarbetat och ofta väldigt opersonligt. Därför känns det som allt dom säger, dom som verkligen är seriösa, väldigt avlägset och nästan lite fånigt i mina öron.

Annars är allt bra med mig. Julen har varit fin. Nyår var grymt. Och jag funderar som mest vad jag ska göra med mitt liv. Det känns som jag står vid ett vägskäl. Precis här, precis nu. Det är nu jag ska bestämma mig för antingen tryggheten och hemmaplan eller det stora äventyret bland stjärnorna och det okända. Vad kommer att hända? Det ända jag vet är att när jag väl har bestämt mig kommer jag att välja rätt, det måste jag göra.

I ett annat liv, skulle det varit vi, fler än två gånger om året. Även utan alkohol i blodet och konfetti i håret. Tack för ett fint nyår Sara!

Uppdate

Jag blir sällan förvånad. Jag försöker att alltid hålla mina sinnen öppna, att alltid vara inställd på vad som helst. Men när mamma plötsligt under en landskamp säger: -Kim Källström passar inte på kanten, in med han i mitten så han får använda sitt skott. Då blir Andreas förvånad. Eller över att det faktiskt finns tjejer som tycker om mig, mer än på ett vänskapsplan...

Sånt förvånar mig...

Det puttrar i laptopen nu. Som en kär vän brukar uttrycka sig. Räkna med många uppdateringar i min textblogg framöver. Men just nu vill jag bara sura över matchen, 1-1 mot Nordirland. Anders Svensson, nä jag orkar inte ta diskussionen en gång till. Jag vill mycket hellre sitta i Mattias stuga och lyssna på Dylan, eller titta på Jönsson-ligan med Pernilla, eller äta McDonalds med Krigge, eller gå på Bryggeriet med Alex, eller spela tennis med min bror, eller ha sex med flickan från granskogen...

Förbannad

Jag är arg. Bilden är svart på SVT-kanalerna hemma vilket innebär att jag kommer missa både elitseriepremiären men kanske framförallt sista delen av Upp till kamp...

Typiskt mig

Det är så jävla typiskt mig att så fort jag har fått ordning på mitt liv och har hittat tillbaks till mig själv, då börjar jag tappa bort mig i andra istället. Mitt hjärta har sålt ut. Kom och köp! Själ till salu! Speciell price only for you!

Skrev en text om det som jag inte orkar lägga upp...